Belgisk migrationsminister betonar koppling mellan bistånd och återvändande
Belgien stöder förslag om att göra bistånd och visumpolitik beroende av att länder tar tillbaka migranter som skickas tillbaka till dem. Enligt Anneleen Van Bossuyt, Belgiens migrations- och asylminister, bör Europeiska unionen använda dessa verktyg för att tvinga tredjeländer att samarbeta kring migrationsfrågor. Hon framhåller att detta är en strategi för att öka trycket på andra nationer att hantera återvändande ordentligt.
Implementering av en samordnad strategi i Belgien
Belgien har redan börjat tillämpa denna mot-åtgärdspolitik. När landet förhandlar om framtida partnerskap med tredje länder, kopplas bistånd och stöd till att dessa bidrar till flykting- och migrantåtervändanden. Van Bossuyt kommunicerade att en helhetssyn ska råda inom den belgiska regeringen, där utvecklingshjälp knyts till hur ursprungsländer hanterar återvändande.
Förslag att göra visumpolitik villkorad av samarbeten
Ministern betonade vidare att visumpolitik också kan påverkas för att främja återvändande. Detta omfattar regler kring visor, exempelvis kostnader, handläggningstid eller tillgång, som kan utnyttjas för att pressa länder att TA emot sina medborgare. Belgien motiverar strängare återvändandepolicies med att många personer som fått avslag på asylansökningar ignorerar order om att lämna landet, vilket enligt forskning av Vrije Universiteit Brussel innebär att över 110 000 personer lever utan uppehållstillstånd i Belgien.
Europeiska unionens roll och möjligheter
Van Bossuyt menar att detta är en gemensam europeisk utmaning, eftersom endast en femtedel av de som ska återvända till sina hemländer faktiskt gör det. Hon understryker att en europeisk samordning skulle ge mycket mer makt att påverka ursprungsländer. Hon påpekar att det finns ett politiskt intresse för sådana åtgärder bland hennes europeiska kollegor, och att inställningen i Europa håller på att förändras.
EU:s framtida budget och kopplingen till migrationspolitik
I juli 2025 presenterade EU-kommissionen planer att knyta mer av den långsiktiga utvecklingsbudgeten för 2028–2034 till unionens inrikesprioriteringar, där migrationsaspekter ska ingå. Denna budget, som kallas Multiannual Financial Framework (MFF), förhandlas just nu och förväntas inkludera en klausul om att kunna avbryta finansiellt stöd till tredjeländer som inte samarbetar om återvändande, förutom humanitärt stöd.
Kritik mot koppling mellan bistånd och migrationsåtervändanden
Detta förslag väcker kritik från vissa håll. Kritiker menar att det kan undergräva utvecklingsmål och skada EU:s trovärdighet som partner. Olivia Sundberg, migrations- och asylrådgivare på Amnesty International, varnar för att ett kortsiktigt fokus på att öka återvändanden kan leda till att EU tappar fokus på långsiktig utveckling och internationellt ansvar.
Hon pekar också på att villkor för utvecklingsbistånd kan visa EU:s brist på engagemang för internationell solidaritet. Sundberg illustrerar detta med Italiens relation till Libyen, där samarbeten har använts för att stärka repressiva migrationskontrollmetoder.
Reaktioner från belgiska politiska syften
Den belgiska regeringskoalitionen och utrikesministern Maxime Prévot har också kritiserat att inskränka utvecklingsbiståndet. Han framhåller att denna hjälp bidrar till förbättrade levnadsförhållanden i ursprungsländerna och därigenom minskar migrationen. Prévot understryker att det handlar om att erkänna värdet av långsiktig utveckling, inte att straffa eller begränsa länders möjligheter att ta emot stöd.