Ett tydligt budskap från Ursula von der Leyen
Den detaljerade optionspapper som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen skickat till EU:s ledare presenterar en tydlig binär möjlighet: att ta nya lån eller utnyttja ryska tillgångar. I brevet, riktat till de 27 medlemsländerna, framgår tre huvudsakliga vägar för att finansiera och stödja Ukraina under de kommande två åren. Dokumentet, som Euronews har tillgång till, analyserar för- och nackdelar med varje alternativ och understryker brådska i beslutsprocessen inför ett viktigt toppmöte i december.
Den enorma ekonomiska utmaningen för Ukraina
Ursula von der Leyen presenterar i sitt 12-sidiga brev de omfattande summor som Ukraina förväntas behöva för att fortsätta motstå Rysslands fullskaliga invasion. Enligt EU-kommissionen krävs omkring 83,4 miljarder euro till försvaret samt 55,2 miljarder euro till att driva ekonomin, sammanlagt 135 miljarder euro under de närmaste två åren. I jämförelse har EU sedan februari 2022, när kriget startade, tillfört 66 miljarder euro i militärhjälp och 100,6 miljarder euro i finansiellt stöd, plus 3,7 miljarder euro från ryska tillgångars ovannämnda vinster. Det innebär att EU:s stöd de kommande två åren sannolikt kommer att närma sig vad som getts under nästan fyra år, mycket av detta triggades av återkomsten av Donald Trump till vita huset.
Alternativen för finansiering: nya skulder och gemensam skuld
De första två alternativen i dokumentet bygger på användning av nya lån. Det första, icke-återbetalningsbara bidrag på nationell nivå, skulle vara frivilligt, medan det andra innebär en gemensam skuldsättning inom EU och skulle kräva ett godkännande från alla medlemsländer efter att ha diskuterats. Båda alternativen innebär att EU måste gå till de finansiella marknaderna för att samla in kapital, vilket utgör en utmaning för medlemsstater med stora skulder. Att genomföra detta skulle vara relativt enkelt, men innebär en direkt påverkan på de offentliga finanserna då bidragen räknas in i medlemsstaternas balansräkningar och skulle kräva betalning av både räntor och återbetalningar. Gemensam skuld skulle också kopplas till varje medlemsstats ekonomiska storlek. Om någon medlemsstat väljer att hoppa av, skulle övriga behöva täcka skillnaden. Dessutom skulle sådana lån vara särskilt utmanande att sätta i verket under en period då EU redan har mycket att hantera, inklusive att börja betala tillbaka pandemifonden för återhämtning.
Hunting av ryska tillgångar för nya finansieringsmöjligheter
En annan möjlig väg är att utnyttja ryska tillgångar som har förblivit frysta sedan krigets början. Assets, värda omkring 185 miljarder euro, hålls i Euroclear, ett centralt värdepappersdepository i Bryssel. Under en oprövad modell skulle Euroclear överföra dessa tillgångar till EU-kommissionen, som sedan skulle utfärda ett lån på 140 miljarder euro till Ukraina, på unionens vägnar, medan resterande 45 miljarder skulle täcka ett pågående kreditlinje från G7-länder. Ukraina skulle först behöva återbetala lånet när Ryssland avslutat sin aggression och ersatt skadorna. Planen har mött motstånd, särskilt från Belgien, som kräver full insyn i tillgångarnas placeringar. Belgien, som är den främsta förvaltaren av tillgångarna, har kritiserats för att vara den enda direkt på krigsfronten och kräver tydlighet i var tillgångarna finns. I brevet öppnar von der Leyen för att använda ytterligare 25 miljarder euro, vars exakta placering är okänd, vilket kan förlänga lånets löptid och öka dess totala storlek.
Säkerställande av lån via garantier och legala utmaningar
För att hantera oro kring tillgångarnas juridiska status föreslår von der Leyen att medlemsstaterna ska ge ”legalt bindande, ovillkorliga, oåterkalleliga och omedelbara garantier” för att täcka både tillgångarnas värde och eventuella legala krav, även om detta innebär att garantier kan komma att gälla ”för alltid”. Detta kan bli aktuellt i ett scenario där sanktioner mot Ryssland hävs före krigets slut och Moskva går med på att betala ersättningar. Det finns även en risk att initiativen kan uppfattas som konfiskering, vilket kan påverka internationella investeringar och finansmarknader negativt. Länder som Storbritannien och Kanada har visat intresse för liknande åtgärder, medan USA och Japan är mer försiktiga. Det är avgörande att få stöd från västallianserna för att undvika att initiativen skadar Rysslands tillgångar eller andra internationella finansiella system.
Nödvändigheten av snabba beslut
Oavsett vilken strategi som väljs är tidpunkten kritisk. Von der Leyen understryker att besluten måste tas snabbt för att bistå Ukraina i rätt tid, särskilt inför det planerade givarlötet i december, då EU:s ledare sammanträder i Bryssel. Bristande enighet kan leda till att EU tvingas använda ett eller flera av de föreslagna alternativen, eller en kombination för att undvika avbräck i stödet. Hon påpekar vidare att utrymmet för politiska beslut är begränsat, eftersom Ukraina behöver ett nytt finansieringslyft under andra kvartalet 2026, och att ett medgivande från EU är avgörande för att kunna säkerställa fortsatt hjälp och att undvika ett abrupt avbrott i stödet.