Reaktioner från experter och civilsamhället på EU:s energiinvesteringar
Fackexperter och organisationer inom civilsamhället har uttryckt stark kritik mot Europeiska kommissionens beslut att inkludera gasledningar i listan över projekt som är berättigade till EU:s klimatfinansiering, särskilt för utveckling av vätinfrastruktur. Kritiker menar att detta snarare är ett verktyg för grönmålning än en verklig klimatinsats och att det innebär höga kostnader för skattebetalarna.
Kommissionen offentliggjorde nyligen en lista med 235 gränsöverskridande energiprojekt, där flera riskerar att förlänga användningen av fossila bränslen trots att de får tillgång till EU:s klimatstöd, enligt bedömare och civilsamhällesgrupper. Minst 100 av dessa projekt är ämnade att få finansiering för att utveckla transnationell vätinfrastruktur.
Projekt som föreslås och deras kontroverser
Bland planerade initiativ finns ett nätverk av vätledningar som ska koppla samman flera länder, inklusive Nederländerna, Belgien, Tyskland, Frankrike, Spanien och Portugal. Syftet är att underlätta transporten av väte över gränserna. Det finns också förslag för regioner i Central- och Sydöstra Europa, exempelvis Rumänien, Grekland och Bulgarien.
Det som väcker mest kritik är att mer än 90 procent av dessa projekt initierats av gaspipelldriftföretag, vilket strider mot lagändringen från 2022 som syftade till att bättre alignera EU:s energimål med klimatsatsningar. Investeringarna i dessa projekt beräknas överstiga 80 miljarder euro, exklusive de omfattande subventioner som krävs för att skapa efterfrågan på vätet. Experter varnar för att kostnaderna för gasledningarna kommer att bli mycket höga och att de sannolikt kommer att transportera naturgas i stället för grönt väte.
Interna konflikter och bristande transparens
Civilsamhällesorganisationer som Food & Water Action Europe och CEE Bankwatch Network menar att de aktuella projekten visar hur gamla fossilgasledningar nu maskeras som ”färdiga för väte”. Ett gemensamt uttalande från flera organisationer varnar för att utan tillräcklig tillgång till förnybart väte kommer dessa ledningar sannolikt att frakta fossilt väte under många år, trots att offentlig finansiering används.
Gligor Radečić, kampanjledare vid CEE Bankwatch Network, pekar på att urvalet av projekt inte är tillförlitligt. Han menar att processen fortfarande domineras av ENTSOG, en branschorganisation som representerar företagen som kan gynnas av det aktuella systemet. Detta skapar en intressekonflikt och skadar förtroendet för hela processen.
Ekonomiska och marknadsmässiga utmaningar
En rapport från 2024 från EU:s energiregulator ACER varnar för att många av de föreslagna vätledningsprojekten bygger på ”viljor snarare än verkliga marknadsbehov”. Detta kan leda till överinvesteringar och att infrastrukturen blir underutnyttjad, något som i slutändan kommer att bekostas av medborgarna.
George Verberg, tidigare chef för det nederländska nätverksföretaget Gasunie, uttrycker oro över att många av planerna är renoveringar av existerande naturgaspipelines för att använda dem för väte, vilket kan bli mycket kostsamt. Han anser att investeringarna i längden är förhastade med tanke på den låga marknadsberedskapen.
Verberg rekommenderar en mer regional och försiktig strategi, till exempel att fokusera på industriella kluster där tillgång och efterfrågan kan matchas snabbt. En liknande synpunkt framfördes av Paul Martin, en av författarna till en rapport från 2024, som menar att det är orimligt att förvänta sig att de flesta pipelines ska kunna transportera förnybart väte inom överskådlig framtid.
EU:s mål för väte och framtidens investeringar
Samtidigt som kritik riktas mot de nuvarande planerna, har EU satt ambitiösa mål för väteproduktionen. Under de närmaste åren planeras att producera 10 miljoner ton grönt väte till 2030, samtidigt som samma mängd av detta ska importeras. För att nå detta krävs en kraftig utbyggnad av elektrolysörskapaciteten, som bör uppgå till 17,5 GW till 2025 och 40 GW till 2030, där de flesta ska drivas av förnybara energikällor som sol och vind.
EU:s finansiering av hållbara projekt sker via flera fonder, inklusive de så kallade Projekt av Gemensamt Intresse (PCI) och Projekt av Ömsesidigt Intresse (PMI). Dessa program ger prioriterad åtkomst till offentlig finansiering och förenklad tillståndsprocess. Sedan starten har EU tilldelat totalt 4,7 miljarder euro till 107 projekt, vilket ska stödja den gröna omställningen i medlemsländerna.
EU:s ledare och medlemsstater får nu två månader på sig att enas om vilka projekt som ska prioriteras, med målet att skapa en stabil och hållbar energiförsörjning i framtiden.