En översikt av den nya EU-pakten för asyl och migration
Mångåriga problem i den europeiska migrationspolitiken kan nu tänkas ha en lösning, enligt EU:s migrationskommissionär Magnus Brunner. Han menar att den nya pacten för asyl och migration, trots inte vara felfri, representerar ett steg framåt i att återställa förtroendet bland de europeiska medborgarna i frågan, som sedan länge delar politiska opinioner. Under ett framträdande intervjuprogram på Euronews uttryckte Brunner sin tro på att en ordning med regler och kontrollmekanismer kan bidra till att minska den polarisation som orsakats av migrationsfrågan.
Han betonade vikten av att återfå människors tillit, då migration är en fråga som berör alla människors vardag. Brunner underströk att det är första gången som EU:s medlemsstater enats om en gemensam grund för att lösa ett långvarigt problem. Trots att planen inte är perfekt, menar han, är det bättre att ha en lösning som täcker 70 % av problemet än ingen alls. Därför är det viktigt att snabbare implementera det nya avtalet.
Nyckelprinciper för den föreslagna migrationen
Det nya ramverket bygger på fyra centrala principer: för det första, att säkra de yttre gränserna genom införande av screening och snabba gränskontroller; för det andra, att utveckla effektiva och snabba asylprocesser; för det tredje, att införa ett system som baseras på solidaritet och ansvarstagande mellan medlemsstaterna; samt för det fjärde, att integrera migrationshantering i internationella partnerskap. Efter att ha godkänts av Europaparlamentet och EU-rådet, blev dessa regler lag i början av 2024, med full tillämpning planerad till juni nästa år.
Trots vissa avsaknader, som saknandet av tydliga regler för utvisningar och avtal om säkra tredjeländer, är Brunner säker på att EU är på rätt väg. Han anger att arbetet fortskrider trots dessa förseningar och att den nuvarande processen har fördelen av att täcka större delen av de nödvändiga aspekterna.
Dialog med tredjeländer och kontroversen kring talibanerna
En viktig del av EU:s migrationspolitik är att upprätthålla kontakten med andra nationer för att hantera utvisningar av personer vars asylansökningar avslås. Brunner menar att detta även inkluderar dialog med regimen i Afghanistan, trots att det är en fråga om känsliga och svåra samarbeten. Han påpekar att även om man inte håller med om vilka som styr, är det viktigt att ha en teknisk dialog för att kunna genomföra utvisningar, vilket också är ett krav för att kunna ingå internationella avtal.
Detta har skapat kritik, både inom och utanför Tyskland, eftersom talibanernas styre sedan är 2021 präglat av omfattande brott mot mänskliga rättigheter och särskilt kvinnors rättigheter. Kritiker hävdar att dialogen ger Afghanistans regim legitimitet och möjliggör en normalisering av relationerna mellan Afghanistan och västländerna. Brunner betonar dock att det handlar om att skilja mellan att förhandla och att erkänna en regering.
Returcentrum som en innovationsstrategi
En annan aspekt av den nya politiken är idén om så kallade ”returcentrum”, som syftar till att skicka personer utan rätt att vistas i EU till tredjeländer. Brunner lyfter fram att medlemsstaterna har möjlighet att utforska nya, innovativa lösningar, och att ”returcentrum” är ett exempel på detta.
Han förklarar vidare att den svenska regeringen arbetar för att skapa ett rättsligt ramverk för att möjliggöra dessa processer, utan att det är EU-kommissionen som ska agera på medlemsstaternas vägnar. Dessutom nämner han ett möte i Rom med påven, där samtalet gick på att respektera grundläggande rättigheter samtidigt som man bekämpar människohandlarorganisationer. Brunner, som är katolik, säger att han uppfattar att påven delar den synen.