Ombudsmannen betonar utmaningar och försvarar goda avsikter
Den europeiska ombudsmannen Teresa Anjinho har uttryckt sin förståelse för de svårigheter som EU-institutionerna står inför när det gäller att tillhandahålla öppen tillgång till dokument. Hon har samtidigt försvarat Europeiska kommissionens intentioner, ledd av ordförande Ursula von der Leyen, trots pågående kritik. Anjinho delade sina tankar i en intervju med Euronews, där hon erkände att det finns hinder för att garantera full transparens inom EU:s operationer.
Hon pekade på att hennes organisation granskar ärenden där medborgare eller journalister begär inblick i dokument, inklusive samtal och meddelanden som ibland raderas eller blockeras. Anjinho betonade att även om det finns en hel del kritik, är EU:s institutioner engagerade i att följa principerna för öppenhet, vilket hon såg som en positiv och tydlig riktning.
Granskning av hantering av konfidentiella meddelanden
Det är i sammanhanget av en pågående utredning som Anjinho och hennes kontor undersöker hur kommissionen hanterade ett specifikt fall från september, då ett Signal-meddelande skickades till Ursula von der Leyen av den franske presidenten Emmanuel Macron. Utredningen startade efter att kommissionen vägrade att offentliggöra meddelandet som svar på en journalistförfrågan från den investigativeyngden Follow The Money.
Det framkom att von der Leyen hade aktiverat funktioner för ”försvinnande meddelanden” i appen Signal, vilket gjorde det omöjligt att fastställa innehållet i meddelandet. Trots att både hon och hennes kabinettchef hade bedömt meddelandet och funnit att det inte behövde sparas, valde kommissionen att radera det. Enligt EU:s regler bör dock dokument av detta slag sparas för att avgöra om de ska offentliggöras eller ej.
Hur EU:s regler för dokumentbehållning tillämpas
Anjinho förklarade att när en begäran om tillgång till dokument görs, ska dessa inte bara försvinna. De måste sparas och analyseras för att avgöra om de ska offentliggöras eller behållas som sekretessbelagda. Detta gäller oavsett medietyp, vilket innebär att även elektroniska meddelanden är skyddade under lagens ramar.
Utredningen kring denna fråga är fortfarande pågående, och eventuella rekommendationer från ombudsmannens kontor kommer att vara icke-bindande. Samtidigt har kommissionen försvarat sitt användande av automatiska raderingsfunktioner, med motiveringen att detta minskar risken för läckor och stärker säkerheten, samt frigör plats på mobiltelefoner.
Betydelsen av att hindra tillýckliga misstag
Relaterat till detta betonade Anjinho vikten av att undvika att tidigare misstag återupprepas. Hon underströk att dokument ska sparas för att kunna analyseras för offentlighetsprincipens efterlevnad. Ett syfte är att säkerställa att det som raderas nu, inte kommer att orsaka problem i framtiden.
Det är inte första gången som Ursula von der Leyen blivit föremål för kritik för att skydda sina privata kommunikationer och samtidigt undvika insyn. Liknande situationer har uppmärksammats i samband med fallet ofta kallat Pfizergate, där hon vägrade att offentliggöra WhatsApp-meddelanden med företrädare för det tyska läkemedelsföretaget Pfizer. Europadomstolen avgjorde till förmån för New York Times, som hade initierat fallet, och konstaterade att kommissionen brutit mot sina egna regler för transparens.
Kommissionen motiverade att meddelandena var ”kortlivade” och inte av tillräckligt stort värde för att sparas, då de ansågs sakna varaktig betydelse. Trots detta kvarstår kritiken om att EU:s leder inte alltid är tillräckligt öppna för insyn i sina privata kommunikationer och beslutsprocesser.