En ständig spänningsnivå och ökad säkerhetsrisk
Trots att vardagen i Vilnius fortsätter som vanligt, fokuserar Litauen på att stärka sin säkerhet som en reaktion på den ökade osäkerheten i Europas säkerhetsordning. Landets geografiska läge, gränsande till Rysslands exclave Kaliningrad och Belarus, gör situationen särskilt spänd. Kriget i Ukraina har inte varit en fjärrkonflikt för Litauen; det har fungerat som en varningssignal om att hotet kan bli närmare.
Uppfattning av växande hot och militär upprustning
Enligt vice försvarsministern Karolis Aleksa förväntar sig Litauen en ökad rysk hotbild inom tre till fem år. Han pekar på Rysslands militära uppbyggnad, beredskap att använda militär makt och ambitionen att omforma Europas säkerhetsstrukturer som de främsta faktorerna. Aleksa förklarar att Ryssland både har visat viljan och förmågan att använda militär våld för att nå sina mål, vilket exempelvis Ukraina tydligt exemplifierar. Detta handlar inte enbart om Ukraina. Aleksa framhåller att den ryska regimen sannolikt kommer att fortsätta att använda militär kraft som ett verktyg för att förändra Europas säkerhetsarkitektur.
Oavsett utgången av konflikten, oavsett om det blir vapenvila eller fredsavtal, förväntas Ryssland fortsätta förstärka sina styrkor längs NATO:s östra gränser, inklusive i Kaliningrad. Alla indikatorer pekar mot en ökning av konflikten och den ryska aggressiviteten, förutsatt att avskräckningen inte är tillräckligt stark.
Alliansens närvaro på plats
Enligt Litauens bedömning startar avskräckningen med en tydlig närvaro av allierade. Sedan 2022 har NATO:s aktivitet i landet intensifierats markant, med USA och Tyskland som centrala aktörer. Ett viktigt steg är Tysklands beslut att permanent placera en brigad i Litauen till 2027. Aleksa beskriver detta som ett ”väldigt politiskt och militärt signal”, som tydliggör att försvaret av Litauen är en kollektiv NATO-angelägenhet snarare än en enskild nationell fråga.
De tyska styrkorna är redan stationerade, medan Litauen förbättrar sina infrastrukturer för att underlätta operationer och kunna ta emot den fulla brigaden. Amerikanska trupper är kontinuerligt närvarande, och andra allierade som Nederländerna och Norge bidrar med styrkor inom land-, flyg- och sjöområdena. Luftförsvaret spelar en viktig roll; Litauen bygger egna system samtidigt som NATO:s allierade roterar luftförsvars- och jaktflyg i regionen. I sjöområdet fortsätter NATO sin Baltik-uppdrag, kompletterat av EU-insatser för att stärka kritisk infrastrukturskydd.
Förstärkning av nationell militär kapacitet och samhällets roll
Utöver alliansinsatsen prioriterar Litauen att bygga upp en ambitiös nationell försvarsförmåga för att vara förberett och resilient mot aktuella hot. Målet är att ha en fullt operativ nationell division till år 2030, som kan samverka med NATO-styrkor. Aleksa understryker att detta inte handlar enbart om stridsbrigader, utan även om stödfunktioner som logistik, ingenjörstjänster, medicinsk support samt kommando och kontroll. För att nå detta investerar Litauen miljarder euro i modern utrustning, inklusive tanks, infanteristridsfordon som CV90, tyska och franska artillerisystem samt amerikansk HIMARS-raketartilleri. Dessa projekt kräver snabb anskaffning, integration och att enheterna ska vara stridsberedda senast slutet av detta decennium.
Aleksa betonar att målet är att bygga interoperabla enheter som är färdiga för strid senast 2030, snarare än enbart att köpa plattformar.
Samhällets totala försvar och civil beredskap
Försvarsförmågan i Litauen sträcker sig bortom militära insatser och omfattar ett brett samhälleligt engagemang för totalförsvaret. En nyckelroll spelas av Litauiska skyddskårernas union, en frivillig styrka likt en nationell garde, vars medlemsantal har vuxit från ca 10 000 2021 till över 18 000 idag. Aleksa framhåller att detta visar på ett stort engagemang och en vilja hos samhället att delta i försvarsarbetet.
Det offentliga stödet för militär upprustning är högt; omkring 80 % av litauerna stöder stationering av NATO-styrkor i landet. Dessutom understryks att förberedelserna inte enbart innebär professionella soldater utan också ett ökat deltagande från civilbefolkningen. Utbildningsinsatser omfattar skolundervisning i säkerhet och civilt motstånd samt stöd till civila drone- och teknikkurser. Detta syftar till att bygga civila färdigheter och motståndskraft i ett modernt säkerhetsperspektiv.
Hjälp att hantera hybridhot och gråzonekrigföring
Litauens strategi för försvar anpassas kontinuerligt för att hantera hot som inte innebär öppet krig, såsom cyberattacker, desinformation och sabotage. Dessa metoder, ofta kopplade till hybridkrigföring, innebär risker även från landets partners som Belarus. Aleksa konstaterar att dessa metoder redan används och att framtida konflikter kan inledas utan konventionella invasioner.
För att möta dessa hot satsar Litauen på cyberförsvar, informationsresiliens och motdesinformation för att förhindra manipulation och störningar i samhället.
EU:s bidrag, mobilitet och regulatoriska reformer
Litauen kopplar sin försvarsutveckling till europeiskt och transatlantiskt stöd. EU planerar att tillhandahålla betydande finansiering genom ”säkra lån”, vilket ska ge Litauen möjlighet att få upp till 6,3 miljarder euro fram till 2030 för ungefär 50 försvarsprojekt. Utöver detta förväntas ytterligare stöd via EU:s försvarsprogram och nästa fleråriga budgetperiod.
Regulatoriska reformer för att förenkla byråkrati och snabba på produktion är också centrala för att stärka Europas försvarsindustri. Mobiliteten mellan medlemsländer, ofta kallad ”militärt Schengen”, ses som en väsentlig prioritering för att möjliggöra snabbare flytt av trupper och materiel, vilket skulle förstärka NATO:s försvarsplaner i östra Europa.
Stöd till Ukraina och vikten av ständig beredskap
Litauen är en av Ukrainas starkaste allierade och bidrar med minst 0,25 % av sitt BNP i militärt bistånd. Utöver materiell assistans utvecklar Vilnius gemensamma försvarsproduktionsprojekt med Ukraina och andra europeiska partners. Aleksa understryker att att stödja Ukraina innebär att stärka den egna säkerheten, eftersom ukrainskt motstånd är den första linjen för europeisk försvarsförmåga.
Lederna i Litauen betonar att Europa inte har råd med självtillräcklighet eller passivitet. Det huvudsakliga hotet är att behålla avskräckningens momentum, trots att andra kan lockas av falsk trygghet. Aleksa slår fast att det inte handlar om att vilja krig, utan om att vilja avskräcka det. Hans tydliga budskap till Europa är att riktig säkerhet kräver ständig beredskap och kollektivt försvarsengagemang, eftersom revisionistiska makter redan förbereder sig för att agera.