Frankrike misslyckas att blockera Mercosur-avtalet och tvingas se sig åsidosatt i Bryssel
Den franska presidentens försök att samla en tillräcklig majoritet för att stoppa Mercosur-avtalet misslyckades. Denna misslyckande visar tydligt hur hans inrikespolitiska svaghet påverkar hans inflytande inom EU:s beslutsprocesser. Under tiden har EU:s ordförande Ursula von der Leyen tillsammans med Tyskland lyckats säkra en betydande seger i förhandlingarna.
Frankrike har sedan juni 2024 varit i en period av politisk oro, då Emmanuel Macrons beslut att upplösa Nationalförsamlingen försvårar den inhemska politiska situationen. På fredagen blev Paris i praktiken utanför den avgörande processen för EU:s framtid, då man inte lyckades stoppa det handelsavtal som förhandlats fram mellan EU och Mercosur-länderna Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.
Bakgrund till Mercosur-avtalet och dess betydelse för EU
Även efter veckor av protester från jordbrukare och hot om misstroendevottor inrikes, valde Macron att motsätta sig det 25 år långa avtal som Europeiska kommissionen utvecklat. Avtalet syftar till att skapa en frihandelzon för över 700 miljoner människor, vilket skulle öppna nya marknader för EU-företag. Under tiden minskar EU:s största handelspartner, USA, sin öppning mot internationell handel och blir mer tillbakadragande.
De länder som har stött avtalet, inklusive Tyskland, Spanien och EG:s egen institution, var fast beslutna att hantera den ökande globala ekonomiska spänningen genom att diversifiera handelsrelationerna bort från USA och Kina. Jordbrukssammanslutningar har dock protesterat kraftfullt, varnat för att avtalet kan leda till orättvis konkurrens från Latinamerika.
Frankrike har i synnerhet förstärkt dessa oro, vilket satt press på EG:s handelsagenda, då den där är exklusivt under EU:s behörighet. Enligt en diplomat som talade med Euronews anonymt, tackade Frankrike den 15 april EG:s kommission för de eftergifter som gjorts till jordbrukarna under det senaste året, men motiverade till slut sin fortsatta opposition med politiska skäl.
Italiens stöd och dess fördelar för landets jordbrukare
Som väntat gav Italien sitt stöd till avtalet, vilket var avgörande för att kunna bilda en majoritet av fyra medlemsstater som tillsammans utgör 35 % av EU:s befolkning. Italien lyckades dessutom förhandla fram konkreta fördelar för sina jordbrukare, inklusive tillgång till 45 miljarder euro från den gemensamma jordbrukspolitiken samt en retroaktiv fryst EU-koldioxidgränsavgift på gödningsmedel.
Ursula von der Leyen och EU:s seger
För EU-kommissionens ordförande markerar resultatet en framgång. Efter ett års intensivt arbete lyckades man driva igenom avtalet, trots motstånd från Paris. Von der Leyen var obeveklig, trots de tidigare blockeringarna från Frankrike, vilket historiskt ofta fått kommissionen att tveka inför Paris krav. Den tidigare kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker var känt för att säga: ”La France…C’est la France!”, vilket syftade på Paris vana att få sin vilja igenom under EU:s goda minne. Den tiden verkar dock vara över.
Von der Leyens strategi: Macron:s svaghet används till fördel
Beslutet att upplösa Nationalförsamlingen i juni 2024 chockade EU:s partners och skakade om maktbalansen i Bryssel. Von der Leyen, som nu leder EU:s verkställande organ för andra mandatperioden, har tagit tillfället i akt att marginalisera Frankrikes president trots hans tidigare stöd för hennes utnämning 2019.
Endast tre månader efter upplösningen började Von der Leyen att utnyttja Macron:s försvagade position för att ersätta Thierry Breton, en inflytelserik fransk kommissionsledamot med för mycket makt enligt vissa bedömare. Breton var känd för att ha utformat viktiga EU-lagar om digitala marknader och digitala tjänster, samt för att ha försvarat franska intressen i Bryssel. Han var också en kritisk röst inom kommissionen, där oenigheter med von der Leyen inte ofta tolereras.
Efter detta ersattes Breton av Stéphane Séjourné, en av Macrons närmaste allierade och före detta ledare för Renew i Europaparlamentet. Séjourné har en mycket snävare portfölj, med fokus på industriell strategi och den inre marknaden, till skillnad från Bretons bredare ansvarsområden inklusive digital politik, försvar och rymdteknik.
France och Europas framtid i skuggan av interna konflikter
Frankrikes minskande inflytande har blivit tydligt bland diplomater från andra länder, som vant sig vid att EU:s andra största medlemsstat är delad och politiskt splittrad. Innanagan har den franska regeringens ansträngningar att bromsa skuldsättning och budgetunderskott förgäves fått många att skämtsamt kalla Frankrike för ”den mest snåla medlemsstaten”, vilket avviker från dess historiska tradition av omfattande offentlig spending.
Det är en svår position för Emmanuel Macron
Nu står Frankrike i en obekväm sits. Landet behåller fortfarande tillräckligt mycket inflytande för att påverka viktiga frågor, framförallt när det gäller den långvariga politiska strävan att främja ”Made In Europe” som en motvikt till utländsk konkurrens. På utrikesområdet fortsätter Macron att forma Europas centrala debatter. Han var den första ledaren i Europa att öppet diskutera möjligheten att använda nationella styrkor i Ukraina; en idé som initially avfärdades som orealistisk men som fick ny kraft när Donald Trump återvände till Vita huset och vände USAs Ukraina-politik.
Begreppet att skicka trupp på plats har sedan dess tagits upp av Storbritanniens premiärminister Keir Starmer, och de två ledarna har gemensamt drivit en ”Coalition of the Willing” för att utveckla säkerhetsgarantier för Ukraina. I början av veckan undertecknade Starmer och Macron tillsammans en deklaration för att skapa en multinationell styrka i händelse av vapenvila, i samarbete med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj.
Trots dessa försök att stärka EU:s säkerhet – och trots vissa framgångar – fortsätter Mercosur-avtalet att blottlägga Macron:s svagheter, särskilt när det gäller den inhemska politiska scenen i Frankrike.