Den globala handeln i förändring och EU:s position
Under 2025 har Europa tvingats navigera i en komplex handelsmiljö präglad av konflikter mellan de två största ekonomierna i världen, USA och Kina. Europa har blivit ett centralt område för omfördelning av handelsflöden, då många rutter som tidigare gick till andra delar av världen nu riktas mot det europeiska kontinenten.
Samtidigt som USA rivstartade sin protektionistiska agenda, började Kina med strategiska åtgärder för att utnyttja den ökande globala beroendet av sällsynta jordmetaller, vilka är kritiska för den europeiska högteknologiska sektorn. Den europeiska kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, varnade för en potentiell ”andra Kina-schock”, som kan inträffa om den kraftiga ökningen av kinesiska exportvaror fortsätter, vilket riskerar att överväldiga den europeiska marknaden och hota inhemska tillverkare.
Trots EU:s förespråkande av en regelstyrd handel har den nya globala handelsordningen blivit alltmer rådande och EU:s möjligheter att påverka har minskat, trots försök att diversifiera handelsrelationer och använda verktyg för motåtgärder. Konflikten i Ukraina har ytterligare avslöjat EU:s sårbarheter, då beroendet av USA:s säkerhetsgarantier har trängt undan andra prioriteringar, inklusive handels- och ekonomiska strategier.
Det inledande handelschocket i april 2025
Den 2 april markerade starten på en ny era med Donald Trumps offentliggörande av en omfattande tullhöjning från Vita huset, en åtgärd som kom att skaka finansmarknaderna och sända chockvågor till allierade runtom i världen. Tullarna på USA:s importsvaror sköts upp till så mycket som 20 % som svar på ett handelsunderskott på 300 miljarder dollar, trots att EU förnekar att det är så stort. Enligt EU:s egna siffror är den faktiska balansen mellan import och export mycket mindre, ungefär 50 miljarder euro i överskott.
Den amerikanska handeln med stål och aluminium drevs också till 25 % i juni 2025 och steg vidare till 50 % senare samma år, när Washington försökte återfå tillverkningskapacitet som flyttats utomlands och bromsa den växande kinesiska överkapaciteten. EU blev därmed ett oskyldigt offer i den globala rivaliteten mellan Washington och Beijing.
Samtidigt som USA sänkte hinder ökade globalt trycket på att omförhandla marknadstillgångar. Förhandlingarna mellan EU och USA präglades av hot och växlande tongångar. Trump höjde hoten med tullar på allt från europeiska filmer till viner och sprit – i vissa fall upp till 200 %. Den europeiska handelskommissionären, Maroš Šefčovič, reste till Washington tio gånger mellan april och juli, men mycket av makten låg hos Trumps rådgivare, inklusive Peter Navarro.
Washington fokuserade även på EU:s så kallade icke-tariffära hinder, däribland Digital Markets Act (DMA) och Digital Services Act (DSA). Dessa lagstiftningar har blivit en källa till politisk spänning mellan de två parterna och har förvärrats efterhand, då EU insisterar på sin suveränitet medan USA hotar med restriktioner mot europeiska tjänster och företag.
Förhandlingar och avtal: En obalanserad överenskommelse
I juli månad slöt Ursula von der Leyen och Donald Trump en överenskommelse på en golfbana i Turnberry, Skottland. Enligt den gemensamma deklarationen den 21 augusti infördes inga tullar på de flesta av USAs industrivaror, medan EU:s tullar på vissa amerikanska varor höjdes till 15 %. Inga av de mer omfattande tullhöjningarna som utlovades ägde dock rum, och omfattningen av investeringsåtaganden mellan EU och USA undertecknades med stora siffror – 600 miljarder dollar i EU-investeringar till USA fram till 2028 samt 750 miljarder dollar i energiköp.
Denna överenskommelse har kritiserats av europeiska analytiker som anser att den gynnar USA på bekostnad av Europa. Sabine Weyand, EU:s generaldirektör för handel, erkände att förhandlingarna var snedvridna till Washingtons fördel och att EU:s position var svagare under processen. Hon underströk att EU måste lära sig av dessa händelser för att stärka sin förhandlingsposition i framtiden.
Det framgår att EU:s beroende av USA:s militärsicherhet och politiska allianser kan begränsa dess handlingsutrymme. Politiken kring digitala regler och handel är nu i fokus för det pågående rivalitetsspelet, där Washington kräver att Europa anpassar sina lagstiftningar med avseende på teknik och marknadstillgångar – en utveckling som förväntas intensifieras under det kommande året.
Kina och den alltmer obalanserade handeln
Trots tullkaos och politiska sanktioner ökade den globala handeln, enligt data från St Gallen Endowment for Prosperity Through Trade (SGEPT). Kina, som nådde ett ofattbart handelsöverskott på 1 biljon dollar, fortsatte att fylla Europas marknad med sina varor. Mellan november 2024 och november 2025 steg kinesiska importvaror till EU med nästan 15 %, och i vissa medlemsstater, som Italien, var ökningen över 25 %. Det innebär att en fjärdedel av all EU-import nu kommer från Kina.
Begränsningar i USA:s handelspolitik, särskilt för bilindustrins elbilsegenskaper, backfired under 2024. Kina reagerade med höjda tullar på pork och mejeriprodukter, vilket visar att spänningarna mellan de två stora makterna inte har avtagit. Den europeiska diplomatin har ofta misslyckats med att hantera den ökande kinesiska inflytelserivån, och framförallt har restriktionerna kring sällsynta jordmetaller satt EU under hård press. Beijing har infört exportrestriktioner och visat att det kan använda sina resurser som ett vapen i handelskonflikten.
EU saknar just nu den kraft att balansera relationen med Kina, men försöker i stället att avväga mellan att upprätthålla relationen och att försvara sina strategiska intressen. Under 2026 är målet att skapa en balans, men politiska enigheter kring användning av verktyg som anti-coercion-policy återstår att klarlägga. Trots detta har EU en stor marknad och en befolkning på över 400 miljoner, vilket ger möjligheter att påverka även i en svår tid.
Resning för de globala reglerna
Efter att EU förlorat förtroendet för de internationella handelsreglerna under 2025, har man ändå inte gett upp ambitionen att vara en drivande kraft för reglerad global handel. EU har fördubblat tullarna på importerad stål och lanserat en ny policy för att minska risken i handelssystemet. En av de viktigaste lärdomarna är att nästan allting kan användas som vapen i den nya världsordningen, där handel används för att utöva politisk påtryckning, exempelvis genom sanktioner, tullar eller restriktioner.
EU har även försökt att bredda sina handelsrelationer genom att ingå nya avtal med Mexiko, Indonesien och Singapore och förnyat förhandlingar med Indien. Dock har det varit svårt att fullborda den omfattande handelsavtalet med Mercosur-länderna efter 25 års förhandlingar. Kritiker menar att EU inte har insett det strategiska värdet av den multilaterala handelspolitiken, vilket kan leda till att globala handelsstrukturer förstärks när de eroderar.