Inledning: Ett ambitiöst förslag under press
Historik och steg mot ett kontroversiellt förslag
Initiala planer och det politiska spelet
Belgisk motstånd och krav
Belgien, som hanterar majoriteten av de ryska tillgångarna via Euroclear, med kring 185 miljarder euro, ansåg att de inte blivit tillfrågade innan förslaget delgavs offentligt. Under oktober slog de fast att det inte skulle vara möjligt att genomföra lånet utan Belgien i åtanke. De Wever uttryckte tydligt sin oro: ”Kan vi äta kycklingen?” och argumenterade för att lånet skulle förstöra EU:s förhandlingsposition mot Kreml. Han krävde säkra, lagligen bindande garantier och delad risk för att kunna gå vidare med projektet. Under ett toppmöte i mitten av oktober höll han fast vid sina krav, medan von der Leyen tolkade mandatet som ett godkännande att fortsätta och utveckla förslaget.
Misslyckandet kulminerar
Första tecknen på sammanbrott
Den slutgiltiga kollapsen
I december skedde slutgiltiga avslag. Trots att von der Leyen presenterade juridiska dokument för att stödja lånet och inrättade skyddsåtgärder för att häva eventuella förluster, mötte förslaget motstånd, nu främst från Euroclear. De beskrev dokumenten som ”mycket bräckliga” och riskerade att orsaka utflöden av utländska investerare ur eurozonen. Flera små medlemsstater, inklusive Finland, Irland och Danmark, hävdade att lånet är den mest realistiska lösningen, medan andra som Italien, Bulgarien och Malta begärde alternativa finansieringsmetoder. Under ett toppmöte i mitten av december kompromissades det, men i slutändan beslutade EU-ledarna att avvakta och istället satsa på gemensamma skulder. De Wever kommenterade att hans förutsägelse att stödet skulle vara begränsat var korrekt, och pekade på att många länder insåg att det inte finns någon gratis penga i världen.