En ojämlik tillgång till rättvisa för sexualbrott mot barn
En ny rapport kritiserar EU:s medlemsländer för den ojämlika tillgången till rättvisa i fall av sexualbrott mot barn. Den beskriver situationen som en ”postnummerlotteri”, där stödet och möjligheten för utsatta barn att få rättvisa varierar kraftigt mellan länderna. Forskning visar att sexualbrott mot barn är utbrett i hela EU, och ungefär var femte barn påverkas av sådana brott. För många överlevare kan det ta decennier att våga prata ut om sina erfarenheter. Enligt en gemensam rapport från Brave Movement och Child Global är genomsnittsåldern för att lämna in en anmälan 52 år, vilket ofta innebär att den lagliga tidsfristen för att väcka åtal redan har passerat när offren äntligen väljer att tala ut.
Utgångspunkten för rättsliga tidsgränser i EU
Det rättsliga ramverket för hur länge man kan väcka åtal för sexualbrott mot barn varierar kraftigt mellan medlemsländerna. Flera länder har nämligen avskaffat tidsbegränsningarna helt för de allvarligaste brotten, medan andra fortfarande använder sig av en tidsgräns, från den stund brottet är begånget. Länder som Belgien, Ungern, Cypern, Nederländerna, Irland och Danmark har avvecklat tidsgränserna för större delen av eller samtliga fall av sexualbrott mot barn. I andra länder, exempelvis Österrike, Kroatien, Estland, Lettland, Luxemburg, Polen, Slovenien, Sverige och Rumänien, är tidsgränsen kvar för mindre allvarliga fall och gäller endast för de mest allvarliga brotten.
Efter exempelvis Slovenien är tidsgränsen för att åtala grooming endast sex år, medan Rumänien har samma gräns för grooming och sexuellt ofredande. I resten av EU gäller fortfarande tidsgränser för samtliga brott, ofta med tillägget att tidsfristen inte börjar löpa förrän offret når vuxen ålder. I exempelvis Tyskland kan de mest allvarliga brotten åtalas fram till att offret fyller 60 år, i Spanien går gränsen vid 55, i Frankrike 48 och i Italien 46 år.
Tidsbrist för att anmäla brott i olika länder
Rapporten visar att vissa länder, såsom Finland, Bulgarien, Litauen och Slovakien, är särskilt osäkra för offer när det gäller tidsfristen att väcka åtal. I Finland är tidsgränsen exempelvis 20 år från brottets datum, men lagstiftningen säger att rätten att väcka åtal inte kan löpa ut före offret fyller 28 år, och kan i vissa fall förlängas till 38 år. Det innebär att en person som utsatts för våldtäkt vid 17 års ålder kan förlora möjligheten att väcka åtal innan de är 38 år. I Litauen är tidsgränsen för de mest allvarliga brotten 25 år, men för mindre allvarliga fall varierar den mellan 8 och 15 år, där den minsta gränsen är sju år. Men i Litauen kan inte tidsfristen löpa ut innan offret är 25 år. Bulgarien erbjuder en maxgräns på 20 år utan någon minsta ålder för att väcka åtal, vilket kan innebära att en person som blivit utsatt för övergrepp vid tre års ålder förlorar sin rätt att anmäla brottet när de fyller 24 år.
Organisationers krav på längre tidsfrister
Barnrättsorganisationer förespråkar en minimaltid på 35 år för att väcka åtal. Enligt rapporten med tanke på rörelsefriheten inom EU och de ”säkra tillflyktsorterna” för förövare som finns i vissa medlemsländer, finns en risk för att andra EU-länder kan påverkas negativt i fråga om rättslig säkerhet. Förslagen om att avskaffa eller kraftigt förlänga tidsfristerna fick starkt genomslag vid EU:s möte i Strasbourgs i juni 2024. Enligt beslutet i Lanzarote-kommittén var en tydlig väg att minska risken att förövare går fria att ta bort tidsbegränsningarna, även om detta inte är ett krav i Lanzarote-konventionen, för att ge tillräckligt med tid att inleda rättsprocesser.
Brave Movement och Child Global argumenterar för att EU åtminstone bör enas om en minimumsgräns på 35 år, år från när personen fyller 18, vilket innebär att den rättsliga möjligheten till åtal endast löper ut när offret fyller 53 år.