En turbulent vecka för Europa
Efter en vecka präglad av kritik från USA om allt från migration till regleringar, överväger européer nu hur de ska hantera den framtida relationen med Nordamerika. Trots dessa påtryckningar är det fortfarande oklart hur en gemensam strategi kommer att se ut, eftersom det finns betydande skillnader i synsätt inom unionen.
Det har beskrivits som en kraftig press, där en europeisk diplomat beskrev veckan som att EU blev utsatt för en hel vägg av politiskt tryck från den amerikanska administrationen. Första fadäsen kom när den amerikanska nationella säkerhetsstrategin varnade för att EU måste vända på vissa frågor eller riskera att förlora sin kulturella och politiska identitet.
Tre frågor som skakade den transatlantiska relationen
Den senaste tiden har visat en tydlig skiftning i USAs attityd gentemot EU. Från att ha varit ett nära partner till att kritiseras starkare än på mycket länge. Från att utmana Europas ställning i internationella sammanhang till att adressera inhemska frågor som migration och regleringar, har den amerikanska administrationen tagit en hårdare ton. En av de mest uppmärksammade incidenterna var Elon Musks offentliga ursinne, då han via sociala medier kallade EU för en ”icke-demokrati” och föreslog att unionen borde avskaffas.
Detta följdes av uttalanden från den amerikanska presidenten Donald Trump, som beskrev EUs böter mot Musk som ”elaka” och sade att Europa ”är på fel väg”. Enligt en europeisk diplomat är dessa kommentarer mer ett ingripande i inompolitiken än en fråga om nationell säkerhet.
Det finns också en kritik att bottnar i den finansiella sanktionen mot Musk. Med ett bötesbelopp på 120 miljoner euro, vilket är betydligt lägre än de storbelopp som ofta utdelas till techjättar för att bryta mot regler, används detta av vissa som ett verktyg för politiska syften. Jämfört med EU:s böter mot Google, som tidigare i år var på nästan tre miljarder euro, är skillnaden tydlig.
Principerna bakom sanktionerna och geopolitisk balans
Huvudfrågan är inte själva bötesbeloppen, utan de underliggande principerna. EU måste balansera mellan att upprätthålla en god relation med USA, särskilt med tanke på den osäkra situationen i Ukraina, och att hävda sin rätt att skapa och implementera egna regler.
Det finns en tydlig skillnad i värderingar: medan EU ser sig som en förespråkare för multilaterala avtal, reglerat handel och internationell lag, förespråkar Trump ”America First”. Denne har tagit detta till en ny nivå under sin andra mandatperiod genom att till exempel satsa på tullar och bilaterala, snarare än multilaterala, relationer.
Trumps syn är att USA kan förbli en strategisk allierad om EU anpassar sig och minskar sina supranationella regler. Han har uttryckt att ”Europa bör förbli Europa”, men samtidigt har den amerikanska administrationen tydligt markerat att EU måste förändras för att passa den globala maktbalansen.
Subtila stödstrategier och nationella intressen
Den amerikanska strategin för att påverka Europa betonar att ”patriotiska partier” i Europa ska byggas starkare relationer. Man har inte preciserat vilka partier detta gäller, men det anses ofta röra sig om konservativa grupper som motsätter sig vad de kallar ”ovalda byråkrater” i Bryssel.
För Trump är ungerska premiärministern Viktor Orbán en naturlig allierad. Också den italienska politikern Giorgia Meloni, som värnar den västliga sammanhållningen, ses som en möjlig partner. Men det finns skillnader i deras strategier – Orbán använder en direkt konfronterande ton mot EU, medan Meloni bedriver en dual approach, där hon arbetar nära EU-institutionerna samtidigt som hon behåller en konservativ profil hemma.
Interna motsättningar inom EU och ledares respons
De europeiska ledarna är medvetna om att terminsstriden, att ”göra Europa stort igen”, kommer med olika krav. Européiska rådets ordförande António Costa har kritiserat den amerikanska strategin hårt, och betonat att inre demokratisk process bör respekteras och inte blandas med internationell politik. Likewise, Tysklands federala förbundskansler Friedrich Merz har kommenterat att Europas demokrati inte behöver ”räddas” och att inrikesfrågor bör skötas inuti EU.
Estniska utrikesministern Kaja Kallas hävdade att inhemska angelägenheter är EU:s ansvar, medan hon samtidigt underströk att samtal med andra nationer även kräver samarbete kring säkerhetshot från Ryssland och Iran. En tidigare EU-ambassadör, Josep Borrell, har i starka ordalag hävdat att USA sympatiserar med att splittra EU genom att driva nationella identiteter och ideologiskt odifferentierade partier.
Oenighet inom EU:s ledarskap och vägen framåt
Det råder ingen enighet inom EU om hur man ska hantera den amerikanska attityden. Presidenten för Europeiska kommissionen, Ursula von der Leyen, har hittills inte adresserat vare sig den amerikanska säkerhetsstrategin eller bötesdomen mot Musk. Istället har hon föredragit att försöka lugna ner spänningarna för att undvika att relationen fördjupas i en turbulent tid för internationell politik.
Ekonomiskt har EU gjort vissa eftergifter. under sommaren godkändes ett handelavtal som innebar att amerikanska tullar på EU-export tredubblades till 15%, medan tullar på många amerikanska industrivaror minskades. Kritiker beskrev detta som en förolämpning, men internationella organisationer som IMF såg beslutet som ett ansvarsfullt val, särskilt med hänsyn till den omfattande situationen i Ukraina.
Trots detta har det inte gett Europa något självklart inflytande i förhandlingar mellan USA, Ryssland och Ukraina. Amerikanska myndigheter har även antytt att Europa har orimliga förväntningar på kriget.
Inrikespolitiskt fortsätter den europeiska högern att ifrågasätta den amerikanska administrationen, ofta med en delad ideologisk grund. Många vill ha en hårdare linje vad gäller migration och förespråkar att Trump ska ses som en möjlig allierad i kampen mot ”woke”-kulturen, trots att synen på detta varierar.
Slutligen kan Europas framtid ligga i att ta större ansvar och bli mer självständig, särskilt inom avgörande områden. Enligt försvarsmyndigheten Andrius Kubilius är Europa i behov av att utveckla sina egna strategier och röra sig bort från att endast reagera på händelser utanför kontinenten.
Han betonade behovet av att stärka både försvarskapacitet och den geopolitiska positionen, samt att övervinna den mentala tveksamheten att allt måste komma från Washington.