Introduktion till bioekonomins roll i den gröna tillväxtstrategin
Produkterna som bygger på naturresurser, såsom biobränslen och bioplastmaterial, kommer att framhävas som centrala drivkrafter för en grönare ekonomi enligt den nyligen presenterade strategin för bioekonomin. Den här strategin syftar till att öka användningen av biobaserade produkter för att skapa en fossilfri ekonomi fram till år 2040. Bland fokusområdena finns växtbaserad mat, naturläkemedel, energiproduktion från odlingar och träd, samt byggmaterial av naturligt ursprung.
Genom att utveckla bioekonomin menas att produkternas biprodukter kan vara biologiskt nedbrytbara eller komposterbara, vilket innebär att de kan brytas ned gradvis och till slut försvinna helt i naturen. Målet är att bidra till mer hållbara samhällen och ekonomiska system, samtidigt som man främjar användning av förnybara resurser.
Kritiska röster och utmaningar
Trots optimismen kring strategins potential finns det kritiker som varnar för riskerna med överutnyttjande av naturen. Motståndarna påpekar att ett omfattande exploatering av naturresurser, för att stärka EU:s konkurrenskraft, kan leda till negativa miljöeffekter och vara långsiktigt ohållbart. Vissa menar att detta skapar en motsättning inom strategin, där användning av naturresurser riskerar att hota ekologisk balans och biologisk mångfald.
Den europeiska kommissionen förklarade att bioekonomin inte är science fiction, utan ett konkret sätt att optimera användningen av naturresurser för att minska utsläppen av växthusgaser samtidigt som man stärker unionens konkurrenskraft. Sedan 2012 har EU haft en plan för bioekonomin, uppdaterad 2018, som idag står för 2,7 biljoner euro i omsättning och ger sysselsättning åt 17,1 miljoner personer, jämfört med 812 miljarder euro och betydligt färre jobb 2022.
Strategins huvudaspekter och framtidsplaner
Med den nya strategin planerar EU-kommissionen att förenkla godkännandeprocessen för nya bioprodukter för att ytterligare öka marknadsandelen. En viktig nyhet är att man ska undersöka hur sekundär biomassa, såsom skogsråvara, restprodukter och matavfall, kan användas för att minska behovet av primär biomassa. Detta syftar till att göra resursanvändningen mer effektiv och hållbar.
Den kommande åttaårsbudgeten väntas också öka finansieringen till bioekonomin och skapa forum för bioekonomiska regulatorer och innovatörer för att dela bästa praxis och snabbare tillståndsgivning. Teknikstöd ska ges till små och medelstora företag för att underlätta övergången från innovation till kommersialisering. Samtidigt flaggas internationell konkurrens, särskilt från USA och Kina, som en möjlig hämsko för snabbare implementering av biobaserade lösningar.
Bidrag till byggsektorn och råmaterialutveckling
Bioekonomin har även potential att förändra byggbranschen. Material som trä, hampa, halm, svamptyfillum och fiberkompositer kan bidra till att minska byggnaders koldioxidavtryck och energibehov med cirka 40 procent. Dessutom kan biorefinerier som konverterar biomassa till alternativa råvaror för batterianoder och andra kritiska material spela en nyckelroll, trots att dessa ofta kräver större kapitalinvesteringar och planering.
Inom bioekonomin ingår också att främja industriell symbios, vilket innebär att använda resurser bättre mellan olika sektorer för att minska avfall och sänka produktionskostnader. Ett annat mål är att utveckla bioplast som kan minska beroendet av traditionell plastdaterad från fossila bränslen och att investera i material biobaserade från stärkelse, lignin och alger för att bekämpa plastförorening.
Nationella strategier och bearbetning av biomassa
11 EU-länder har antagit bioekonomiplaner på nationell nivå, inklusive Tyskland, Frankrike och Sverige. Utanför EU arbetar Norge med liknande modeller. Biomassa, det organiska material som härrör från växter och djur, utgör basen för biobaserade produkter. Under 2022 användes den främst för djurfoder, energiproduktion, material och livsmedel i Europa. Bruket av biomassa för energi har ökat med 14 procent de senaste tio åren, medan användning för material har växt med 11 procent.
EU planerar att revidera lagstiftningen för förnybar energi 2027 då kommissionen ska utvärdera hur nationella stödprogram påverkar biologisk mångfald, klimatet, marknadens funktion och tillgången på hållbara råvaror.
Miljöorganisationers och kritikers perspektiv
Miljögrupper har uttryckt oro över risken för överexploatering av skogar och andra naturresurser, som fungerar som kolsänkor genom att fånga in koldioxid. Aline Maigret från Zero Waste Europe betonar att en cirkulär bioekonomi måste utformas inom planetens gränser. Hon understryker att marknadsföring av bioförpackningar utan att angripa de underliggande miljöhoten är otillräckligt.
Liknande har Fern, en organisation för skogspolicy, varnat för risken att strategin kan leda till skogsskadlig exploatering, särskilt utomlands, där största delen av biomassan inte är lokal. Eva Bille från European Environment Bureau kritiserar att EU inte tillräckligt fokuserar på att minska trycket på ekologiska system och varnar för att ett enkelt ersättande av konsumtionen med biobaserade produkter kan leda till allvarliga skador för både natur och människor.