Det nya fredsplanen och EU:s reaktion
Det USA-ledda förslag som nyligen presenterades har orsakat förvirring inom Europeiska unionen, särskilt avseende den europeiska ambitionen att använda Rysslands frysta tillgångar för att finansera återuppbyggnaden av Ukraina. Dokument som läckt visar att de aktuella medlen skulle frigöras och investeras.
Med denna nya plan sätter USA:s initiativ EU:s förslag i bakläxa, då det föreslås att ryska tillgångar skulle rösas upp, frigöras och sedan användas som en investeringsplattform styrd av Washington. Texterna antyder att Kreml inte bara skulle slippa betala krigsskadestånd i en framtida lösning, utan även potentiellt skulle dra nytta av detta kommersiellt.
Konfliktens bakgrund och motstridiga mål
Planen, som nu diskuteras i förhandlingar med Kyiv, går emot EU:s mål att kräva att Ryssland stå för de förstörelser som orsakats av kriget. EU:s avsikt är att utmäta ett krigsskadestånd i form av ett lån för att täcka Ukrainas ekonomiska och militära behov.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy sade i fredags att hans land står inför ett “mycket svårt val: antingen förlust av värdighet eller risken att förlora en nyckelpartner”, med hänvisning till USA. Den amerikanska administrationen trycker på för att nå en överenskommelse innan nästkommande vecka är slut.
Det 28-punktsförslagets innehåll och dess implikationer
Förslaget, som har utarbetats utan europeiskt inflytande och förhandlats direkt med Moskva, inkluderar en sektion som rör Rysslands frysta tillgångar, uppskattade till cirka 300 miljarder euro inom G7-rättsområden. Enligt dokumentet ska två separata fonder skapas:
- En fond ledd av USA med europeiska deltagare för att finansiera Ukrainas återuppbyggnad efter kriget.
- En gemensam fond där USA och Ryssland utvecklar “joint projects in specific areas”.
Det anges att 100 miljarder dollar av Rysslands frysta tillgångar ska investeras i USA-ledda insatser för Ukrainas återuppbyggnad, där USA får 50 % av vinsten. Europeiska nationer ska tillföra ytterligare 100 miljarder dollar för att öka investeringarna, och europeiska frysta tillgångar ska frigöras.
Det framgår även att resterande delar av Rysslands frysta tillgångar ska investeras i en separat USA-Ryssland-fond för att genomföra gemensamma projekt, vilket syftar till att stärka relationer och skapa ett starkt motiv för att undvika framtida konflikter.
Osäkerhet och praktiska problem
Det är dock oklart hur dessa tillgångsbaserade fonder skulle fungera i praktiken. Dokumenten förklarar inte hur de 100 miljarder dollar som Europa ska tillföra ska hämtas, eller hur dessa skulle användas för att bygga upp Ukraina. Denna otydlighet placerar europeiska aktörer i en svår sits, speciellt med tanke på att kravet är att tillgångarna förblir frysta till dess att Ryssland gör ersättningar.
Detta skapar tvekan kring krigsskadeståndslånet och ökar osäkerheten om tillgångarna verkligen skulle kunna användas i enlighet med planerna, eftersom Washington tidigare haft intressen av att kapitalisera på Ukrainas naturresurser.
EU:s hållning och interna diskussioner
Offentligt hävdar EU att arbetet med att förverkliga krigsskadeståndslånet ska fortsätta. “Jag kan bekräfta att det intensiva arbetet med att hantera de frysta ryska tillgångarna pågår,” sa en talesperson för Europeiska kommissionen på fredagen. Men i privata sammanhang medger EU-politiska tjänstemän att USA:s plan, som utarbetats utan europeiskt inflytande, riskerar att sabotera den europeiska strategin och lämna EU i en svagare position.
Eftersom majoriteten av de ryska tillgångarna är placerade inom EU:s jurisdiktion, har EU:s medlemsstater fortfarande ett starkt förhandlingsutrymme. Men punkt 14 i förslaget hotar att radera ut detta övertag och minska det europeiska inflytandet i förhandlingarna betydligt.
Politiska och ekonomiska reaktioner
Redan innan det 28-punktiga fredsplanen presenterades hade kravet på ett reparationslån mött motstånd, framför allt från Belgien. Landet förvaltar Euroclear, det centrala värdepapperscentralen med ryska tillgångar värda omkring 185 miljarder euro, och kräver säkra garantier för att skydda sig mot Rysslands eventuella motåtgärder.
Belgien har tydligt uttryckt att, utan ”starka garantier” och avtalad riskhantering, kommer landet inte att ge sitt godkännande. Slovakien har varnat för att inte godkänna lånet om det innebär militärt stöd till Kyiv, medan Ungern kraftigt motsätter sig hela initiativet och kallar det för ”ägandefattigt och absurdt”.
Å andra sidan stöder Tyskland, Polen, de nordiska och baltiska länderna aktivt lånet. Danska premiärministern Mette Frederiksen sade förra månaden att det inte finns någon annan väg framåt än detta, och uttryckte att hon gillar idén att Ryssland ska betala för den skada de orsakat i Ukraina.
Flera medlemsstater, såsom Frankrike och Italien, är dock fortfarande osäkra och vill avvakta för att kunna utvärdera de andra förslag som presenterats av Ursula von der Leyen. Dessa inkluderar:
- Bilateral finansiering från enskilda medlemsstater.
- Kollektivt lån på EU-nivå.
- Krigsskadeståndslån baserat på ryska tillgångar.
Diplomater säger att den första möjligheten är otänkbar, då den skulle bygga på frivilligt bidrag och riskera att skapa splittringar. Den andra, kollektivt lån, ses som mer realistisk men innebär omedelbara ekonomiska påtryckningar på medlemsländerna, då de skulle tvingas betala räntor varje år, även om Ukraina bara skulle behöva betala tillbaka om Ryssland gör ersättningar.
Det tredje alternativet, krigsskadeståndslånet, kan ses som fördelaktigt eftersom det inte innebär räntor, men kräver gensidiga juridiska garantier för att undvika lagliga problem. Dessutom finns en risk att lånet kan framstå som en konfiskation, vilket är olagligt i eurozonen, och detta oroar många medlemsstater.
De strategiska för- och nackdelarna väger tungt, speciellt för stora skuldtyngda länder som Frankrike, Italien och Spanien, som alla måste bidra i enlighet med sin ekonomiska kapacitet.
EU:s ursprungliga plan var att nå en överenskommelse inför ett toppmöte den 18 december, men den amerikanska planen, som utesluter europeiska inflytanden, och ovissheten kring reparationslånet, har gjort att tidsplanen nu är osäker.